Jag fortsätter mitt utforskande av Second Life … Igår besökte jag några nya (3d)världar och när jag hamnade på ett ställe så fastnade jag i en bugg där. Alla dansade och festade omkring mig och jag (avataren) bara stod där och kunde inte göra någonting.

Mitt i detta ”frysta” kaos blev jag kontaktad av min räddande ”ängel”, Blanche Argus, som hjälpte till att teleportera mig därifrån. När jag till slut landade i hennes keltiska paradis så satt alla ettor och nollor på plats igen och mina menyer i SL fungerade som vanligt.

Som newbie i SL hade jag (återigen) några nyfikna frågor till Blanche som hon tålmodigt besvarade 🙂 och när jag frågade om avatarer kunde ”äta” så föreslog hon att vi skulle göra det . Jag som är nyfiken på nya platser följde med henne till en resturang som saknar motstycke i verkligheten. Vi behövde inte ens betala för maten och vi (avatarerna) passade också på att ta några drinkar efter maten.

Tack ännu en gång Blanche för att du knuffar en förvirrad nykomling i rätt riktningar och till intressanta platser … Jag hade aldrig i min vildaste fantasi föreställt mig att SL kunde vara så här roligt … att i fantastiska miljöer prata, dansa och umgås med andra över nätet på detta unika sätt. På gott och ont är dock SL en ”tidsslukare” och ett par timmar försvinner lätt i den intressanta världen.

PS. Ja Zigadena, jag tog en och annan skärmdump (bild nedan) på ”fel” sätt igår men det skall bli ändring på det. 🙂